Först skriver han på papper att han inte ska ta droger under Idoltiden, men röker ändå på!
Sen är han otrogen mot sin föredetta fru, och nuvarande flickvän, som har stöttat och stått bakom Jay, trots att han offentligt blir påkommen med knarket!
Tycker ni att en kille med de här idealen förtjänar en plats som vinnare av IDOL? Fine! Rösta på denna knarkande, otrogna kille! JAG tänker INTE göra det!
Jag tyckte synd om honom efter alla skriverier i tidningarna, och att han offentligt blev uthäng för sitt missbruk. Men att vara otrogen är nog fan det värsta jag vet!!!!
Att Minnah och Jay smygit runt och försökt mörka sitt förhållande för de andra deltagarna kunde varit jätte
Emma hade ju svårt att välja mellan sina båda "killar" och valde att fortsätta träffa de båda. Det var INGEN hemlighet att hon var förälskad i de båda, och inte kunde göra något val. Det sa Emma KLART OCH TYDLIGT!!!
Nu verkar det som att Jimmy går ut i tidningarna och säger att "Emma inte är så ärlig som det framställs i TV."
Anledningen till Jimmys, ganska hårda ord, tycks vara att Emma och Jimmy dejtade ett tag efter inspelningen, och att Emma samtidigt träffade Andreas, utan att berätta det för Jimmy.
Emma säger till Aftonbladet Plus att hon tycker om Jimmy väldigt mycket, och att hon hoppas att han inte tar illa upp för det här.
Inte heller Andreas visste om att Emma dejtade Jimmy. Andreas tar det hela med lite mer ro, verkar det som och säger att " Det var svårt för Emma att välja, men det är aldrig kul att dela någon"
Efter inspelningen förändrades Emmas känslor för Jimmy, och precis som Lilla Frun skrev i sitt inlägg i går,
Vill man ha sitt barns förlåtelse tror jag att det är viktigt att vara ärlig!
Datum: Söndagen 28 november 2010, 14:10:20
Namn: Anonym
Hej, hur är bästa sättet att säga förlåt till sin son? jag menar, alla godtar ursäkter olika. Har försökt med det mesta, då undrar jag! på vilket sett kan man säga förlåt så han verkligen tar åt sig? Tack på förhand / Anonym
Hejsan Anonym!
Intressant fråga, tycker jag!
Nu vet jag inte så mycket, genom det du skrev. Hur gammal din son är, vad det är du ska be om ursäkt för, och vilka sätt du redan provat.
Jag tror att barn funkar ganska likt vuxna. De vill, precis som vi, ha en förklaring, tillsammans med ursäkten.
Att sätta sig ner tillsammans, och verkligen förklara vad man känner, tror jag är det bästa. Varför man sa, reagerade, eller gjorde som man gjorde. (Försök ALDRIG köpa ditt barn! Tro inte att det är grejer de vill ha! De vill ha dig, OAVSETT VAD DU GJORT!)
Var ÄRLIG!!! Barn märker om man drar till med en lögn, eller om ursäkten inte kommer från hjärtat. Hur obehaglig än sannigen är, är det den du ska säga!
Drar man till med en vit lögn, kanske det funkar för stunden, men i långa loppet kommer det sluta med att du sårar ditt barn, så mycket mer! Och då kanske det inte går att rädda!
När du suttit ner med din grabb, och förklarat vad det var som hände, ska då självklart säga förlåt, och hur ledsen du är för att situationen har blivit så här. Säg att du älskar honom oavsett om han förlåter dig eller
Vilken trevlig, rolig & underhållande blogg du har. Stort GRATTIS! Jag har en fundering som du kanske kan svara på och klargöra. Var går gränsen för att ”rota” i andras personliga saker när det gäller både vänner, nära och kära i ens egna hem? Vilka skåp och lådor ska anses som privata och är det tillåtet att smygtitta i andras posthög om den ligger framme? Jag har aldrig (förutom i unga år då jag smygläste syrrans dagbok) rotat i någons privata saker. En del tycker att det är helt ok att man ”tittar” i t.ex. sin partners plånbok, mobil eller jobbväska utan att vederbörande vet om detta. För mig är inte detta OK även om jag inget har att dölja. Att inte ”rota” betyder för mig respekt och tillit till varandra.
Snokande gillar INTE Lilla Frun
Att nära anhöriga går i ens köksskåp är helt ok för mig men när man börjar närma sig sovrum (lådor/garderober) eller badrumsskåp mm då försvinner i mina ögon rätten till ett öppet hem. När jag uppdagar sådana övertramp såras jag djupt och får svårt att lita på personen framöver.
Jag vore verkligen glad om du Lilla Frun vill ge dina synpunkter på vad som är acceptabelt och var gränsen går för partners, släkt och vänner att ”rota” eller som de säger när jag anser att de har gjort ett övertramp; jag skulle bara se om du hade…..
//En som vill ha ett öppet hem
Datum:
Fredagen den 26 november 2010, 22:29:34
Namn:
Sheila
Hejsan! Kul och annorlunda blogg du har! Läste just en fråga om var gränsen går när det gäller att snoka bland andras grejer. Självklart smyger man inte kring och kollar i andras garderober, skåp och lådor! Jag blir skitsur om nån kollar min mobil, post eller plånbok fast jag INTE har något att dölja. Det är verkligen att gå över gränsen!! Visst är det OK att öppna ett köksskåp för att hämta ett glas eller så, men där går gränsen tycker jag. Jag har en kompis som gärna dyker ner i min rygga för att kolla om jag har något spännande och hon gör
I föregående inlägg hittar ni ett brev som kom till Lilla Frun, i går kväll!
Jag rekomenderar att ni läser det först, eftersom detta inlägg är ett svar till brevskrivaren!
Hejsan Ola, fast egentligen inte...
Tackar allra ödmjukast för ditt mycket underhållande och läsvärda brev.
Som jag svarade dig i Gästboken, tycker jag att din skriv- stil, och underfundiga humor påminner mycket om Jonas Jonassons debutroman "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" Jag älskar den boken, och har aldrig skrattat åt en bok så mycket som jag skrattade när jag läste den. Det är alltså med djupaste beundran och beröm jag jämför er båda.
Alla minns sin första riktiga kärlek!
Jag vill börja med att beklaga att din sambo lämnade díg, men måste samtidigt säga att det gläder mig att du verkar ha kommit över henne snabbt! Dessutom läser jag mellan raderna att du inte anser att du hade någon del i det hela, och därför inte behöver lägga ner någon tid på att rannsaka dig själv. Skönt! Det är bara jobbigt med alltför mycket och ihärdigt grubblande!
Jag minns min första kärlek, mycket väl! Som jag tror att de flesta gör, med sin allra första förälskelse. Han (lägg märke till det stora h:et) kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Faktum är, att jag så här 20 år senare, fortfarande tänker på honom, med jämna mellanrum! (Daniel, som var med i årets IDOL, ser precis ut som min första, riktiga kärlek såg ut DÅ!
Det har faktiskt hänt, vid mer än ett tillfälle, att jag drömt om honom, (lite lagom oanständigt) och har då blivit livrädd och tänkt:
"-Hjälp! Har jag inte kommit över honom efter 20 år." Men, så när jag gjorde research för ett annat inlägg om drömmar, för ett tag sedan, läste jag att det är mycket vanligt att drömma om sin första kärlek. Tydligen betyder det inte att man fortfarande är obotligt "sugen" på exet, utan att man drömmer sig tillbaka till en tid då man var lycklig. Man var ung, kär, bekymrena var inte så stora, och man levde ett rätt så avslappnat liv.
- Vad skönt, tänkte jag, när jag läste det, och slappnade genast av lite grann!
För visst var det en lycklig tid i mitt liv. En tid jag gärna minns tillbaka till, lite då och då.
Det kom ett MYCKET roligt brev till Lilla Frun! Jag rekomenderar er verkligen att läsa det. Ni som läst "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann", kan kanske hålla med mig om att stilen brevskrivaren har i sin text tillsammans med den underfundiga humorn, mycket påminner om Jonas Jonassons sätt att skriva.
I nästa inlägg hittar ni mitt svar! Jag har valt att svara ganska seriöst eftersom jag tror att den här killens problem inte på något sätt är unikt, utan faktiskt är ett ganska vanligt dilemma.
LÄS BREVET!
Datum: Onsdagen den 17 november, 2010 23:35:37
Namn: Ola, fast egentligen inte.....
Hej Lilla Frun,
Jag har skummat lite bland dina blogginlägg och dragit på smilbanden mellan varven. I din presentation flaggar du lite för sex, relationer och annat som hör till den snåriga tvåsamhetens väg. Jag har ett dilemma och möjligen har du kloka råd till en vilsen, kärlekskrank och grundsnygg herre i sina bästa år?
Vi kan säga att jag är 40+ men är fortfarande lika barnslig som jag var vid 20. Vi kan också säga att jag heter Ola, fast jag heter egentligen någonting annat.
En regnig dag i december 2009 upptäckte jag att min sambo flyttat. Det skulle visa sig att hon tröttnat på mig av olika anledningar. Efter en mindre dos självrannsakan kom jag till insikt med att hon gjorde ett mindre bra val. Jag har självklart framfört den åsikten men vi delar den inte. Nåja...
Helt plötsligt skulle man ut på den sk. "marknaden" igen. Jag kom på mig själv med att frekvent ställa mig på vågen, fixa frisyren med salongsprodukter, läsa innehållsdeklarationer på matförpackningar, fundera på träningskort, spendera pengar på krogen, spana in alla kvinnor jag mötte, smygtitta på porr. Patetiskt deluxe tänkte jag och bytte spår med min kompis ord klingande i huvudet - "Kärleken kommer när du minst anar det".
Eftersom jag inte har någon gud att förlita mig på ekade min väns ord i min halvt tömda lya. Jag ställde in mig på ett liv fritt från utbyte av kroppsvätskor och brända rostmackor. Jag var dömd till ett liv
Hej! Hörde en sak för några dagar sen. Nämligen: En man måste ha sex för att må bra. En kvinna måste må bra för att vilja ha sex. Detta innebär att jag alrig kommer att få ha sex med min fru igen. Jag är alltid sur för att jag aldrig får komma till. Hon mår dåligt för att jag alltid är sur. Hur göra? Vem skall bryta trenden?
Ja, vem ska bryta trenden? DU FÖRSTÅS! Du är ju den som kommit på lösningen, eller hur?! Om det nu är "så enkelt" som du skriver, vilket det mycket väl kan vara. Men det kan ju också vara så att du, som jag tror många andra killar också gör, tillskriver dig själv alldeles för mycket "del i det hela"! Det behöver ju faktiskt inte ha vare sig med dig, eller ditt humör att göra. Kanske det inte spelar någon som helst roll hur du är, eller agerar just nu. Din fru/sambo kanske mår dåligt av helt andra anledningar, och du gör bara saken ännu värre för henne genom att vara sur och inte visa någon förståelse. Oavsett anledningen till att "din kvinna" mår dåligt, skadar det ALDRIG med att vara snäll, uppmärksam, uppvaktande och kärleksfull. Oavsett om det leder till att du får "ligga" eller inte, tror jag att ni båda kommer att må bättre.
I Aftonbladet står det att vi i ett kärleksförhållande ljuger 2-3 gånger/dag. Och här blir Lilla Frun orolig.
Det ena frågan som snurrar i huvudet är: Kommer jag undan med 2-3 gånger /dag. Ibland kan jag nog komma upp i både 4 och 5 (men vissa dagar inga alls, så det kanske jämnar ut sig)
Den andra tanken som får mig i spinn är: Men vad i helv.....Ljuger min man för mig 2-3 gånger om dagen? Jag trodde jag hade ensamrätt på det. Och vad ljuger han om? Några viktiga saker?
Jag måste ringa honom på jobbet...nej, då blir han bara sur. Speciellt om jag erkänner varför jag ringer. Då kanske jag måste ljuga ihop en annan anledning till telefonsamtalet och då förbrukar jag ju en av mina tre dagliga lögner, på ingenting...Och har bara 2 kvar till verkligt viktiga saker. Nej, jag väntar med att frågan till i kväll.
Men tänk om jag frågar honom, när han kommer hem, vad han brukar ljuga för mig om, och han möjligen har en eller t.o.m två lögner kvar av dagsransoneringen, då kanske han använder en av sina lögner och ljuger för mig. Om han svarar mig att han inte ljuger om några viktiga saker, bara lögner för att göra mig glad, eller i varje fall inte ledsen, då kan jag ju inte veta att det är sant. Han kanske väljer att använda en av sina lögner just precis där och då! Hjälp!!! Vad han än svarar MÅSTE jag ju misstro honom, eller???
Enligt experten i Aftonbladet varar inte ärlighet längst. Och allra minst kan man lite på sin partner.
Datum: Fredagen den 5 november 2010 Namn: Luleå Forever
Hej!
Är en kille på 17 år. Flyttade från boden till borås för några månader sedan.
Har där träffat världens mysigaste tjej.
Vi har det jätte bra och gosigt. Mycket kyssar och smek, men..... hon vill inte gå hela vägen. Hon vill vänta tills efter giftemål. Hur göra???
Man vill ju inte tjata. Jag är fortfarande oskuld och känner att jag vill bli vuxen. Hjälp.
Tack för en bra blogg.
Behandla din tjej som en prinsessa
Hejsan! Kul att du hittade till min blogg. Jag tror att det här med att bli av med oskulden är viktigare för en kille, än vad det är för en tjej. För en kille kan det många gånger vara lite status att "ha gjort det", medans det för en tjej kan vara precis tvärtom.
Att vänta med sex till efter man har gift sig, kan väl visserligen uppfattas som lite gammeldags, men å andra sidan, om din tjej känner så, måste det respekteras. Eller hur? Varför ska dina önskemål och din vilja gå före hennes?
Du skriver ju att din tjej är världens mysigaste och att ni har det jätte bra! Räcker inte det då? Varför har du så bråttom med att bli vuxen? Jag kan tala om för dig, att tids nog blir du vuxen, med allt vad det innebär. Frågan om man har haft sex, eller ej, avgör inte om man är vuxen, utan helt enkelt hur mogen man är och vilka ansvar ooch erfarenheter man har. Du blir inte vuxen för att du haft sex. Ok?!
Det finns ett par saker jag tycker att du ska fundera över:
Varför är det så viktigt att gå hela vägen, om ni har det mysigt med varandra nu? Är det viktigt för dig, eller är det kompisarna som tjatar och undrar "om du fått komma till"? Är det i så fall för att kunna tala om för de att du inte är oskuld som du så gärna vill "skynda på"?
Om det är du själv, som så gärna vill, ska du fundera över HUR viktigt det är. Är du så kär i den här tjejen att du är villig att offra allt för henne och vänta tills hon känner sig redo? Vad bra! Tjata INTE på henne mer då! Behandla henne som en prinsessa!
Eller är själva sexet viktigare? I så fall tycker jag att det är ärligare att sluta träffa den här tjejen och bli av med oskulden tillsammans med någon som verkligen vill!
Låt din tjej ha kvar oskulden annars står du med skulden!!!
Om fallet egentligen är att det är din kompisar som sätter press på dig, så ska du ha klart för dig att du är långt ifrån ensam att vara sjutton år och oskuld. Många är det, men kanske ljuger och säger motsatsen.
Det har ju du också en möjlighet att göra, förutsatt att det är OK med din tjej att du säger det. Förklara för henne hur du känner, att det är jobbigt när kompisarna tjatar, och att om det är OK med henne så säger du till dina kompisar att ni "gjort det" i utbyte tjatar du inte mer på henne.
Det allra bästa alternativet som garanterat får tyst på dina kompisar är att helt enkelt säga som det är.
"-Jag vill så det värker, men min tjej vill inte än. Eftersom jag älskar henne, respekterar jag hennes vilja.
De flesta av dina kompisar kommer nog bli impade av din ärlighet!
Det viktigaste av allt är självklart att du inte tjatar eller på annat sätt påverkar din tjej att göra något hon inte vill. Ett NEJ, är och förblir ett NEJ! Håll det i tankarna! Alltid! Den allra första gången är något man minns hela livet! Låt det bli en fin och minnesvärd stund för er båda. Jag kan lova, att sex där bara den ena parten är med på noterna, inte är, vare sig sex eller kärlek, bara något fult som du kommer bli riktigt besviken över efteråt,och troligen ångra bittert!
Håll ut grabben! Ni har hela livet på er!
Detta är de råd jag kan ge dig!
Hoppas du är nöjd med mitt svar!
Lycka till!
Mvh Lilla Frun
Hallå!
När man tittar i tidningar eller olika nyhetssajter dräller det fullkomligen av tips och artiklar om hur man får ett bättre sexliv, hur man blir bättre i sängen, hur man förför sin partner osv. Lilla Frun faller ibland för frestelsen att läsa dessa inlägg, men upptäcker alltid att tipsen de ger antingen är så självklara att man blir full i skratt, eller så är tipsen så orealistiska att jag aldrig i min vildaste fantasi skulle praktisera de på min stackars man (Lilla Frun är inte pryd...bara..ja, normal..) Om jag nu skulle testa något av experternas proffstips skulle det troligen sluta med att min man undrar vad sjutton jag håller på med.
Här är 10 tips jag hittat på olika sajter. (Inom parentes, kursiverat, läser ni Lilla Fruns tankar om respektive tips.)
1. Dela en hemlig kod! Bestäm ett vanligt förekommande ord (till exempel värme, natt, sovrum, grädde) och bestäm att varje gång det ordet dyker upp i konversationer ska ni röra vid varandra. Det är MYCKET osannolikt att jag skulle föreslå detta för min man,och ännu mer osannolikt att han skulle vilja göra något så barnsligt, men skulle vi ändå komma överens om att testa så skulle båda två troligen redan samma kväll, ha glömt vilka ord det var vi skulle komma i håg.
Jag har en fundering som du kanske kan svara på och klargöra. Var går gränsen för att ”rota” i andras personliga saker när det gäller både vänner, nära och kära i ens egna
och får svårt att lita på personen framöver. 
