SVAR PÅ: HAR ÅLDERSKILLNADEN NÅGON BETYDELSE I ETT FÖRHÅLLANDE?

I föregående inlägg hittar ni ett brev som kom till Lilla Frun, i går kväll!
Jag rekomenderar att ni läser det först, eftersom detta inlägg är ett svar till brevskrivaren!

Hejsan Ola, fast egentligen inte...

Tackar allra ödmjukast för ditt mycket underhållande och läsvärda brev.
Som jag svarade dig i Gästboken, tycker jag att din skriv- stil, och underfundiga humor påminner mycket om Jonas Jonassons debutroman "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" Jag älskar den boken, och har aldrig skrattat åt en bok så mycket som jag skrattade när jag läste den. Det är alltså med djupaste beundran och beröm jag jämför er båda.





Alla minns sin första
riktiga kärlek!



Jag vill börja med att beklaga att din sambo lämnade díg, men måste samtidigt säga att det gläder mig att du verkar ha kommit över henne snabbt! Dessutom läser jag mellan raderna att du inte anser att du hade någon del i det hela, och därför inte behöver lägga ner någon tid på att rannsaka dig själv. Skönt! Det är bara jobbigt med alltför mycket och ihärdigt grubblande!

Jag minns min första kärlek, mycket väl! Som jag tror att de flesta gör, med sin allra första förälskelse. Han (lägg märke till det stora h:et) kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Faktum är, att jag så här 20 år senare, fortfarande tänker på honom, med jämna mellanrum! (Daniel, som var med i årets IDOL, ser precis ut som min första, riktiga kärlek såg ut DÅ!
Det har faktiskt hänt, vid mer än ett tillfälle, att jag drömt om honom, (lite lagom oanständigt) och har då blivit livrädd och tänkt:
"-Hjälp! Har jag inte kommit över honom efter 20 år." Men, så när jag gjorde research för ett annat inlägg om drömmar, för ett tag sedan, läste jag att det är mycket vanligt att drömma om sin första kärlek. Tydligen betyder det inte att man fortfarande är obotligt "sugen" på exet, utan att man drömmer sig tillbaka till en tid då man var lycklig. Man var ung, kär, bekymrena var inte så stora, och man levde ett rätt så avslappnat liv.
- Vad skönt, tänkte jag, när jag läste det, och slappnade genast av lite grann!
För visst var det en lycklig tid i mitt liv. En tid jag gärna minns tillbaka till, lite då och då.
Nåja....Ola, fast egentligen inte....nu var det ju inte mig vi skulle prata om, utan faktumet att du gått och kärat ner dig i en 18 år yngre kvinna! Jag tippar på att hon är runt 25 år, eftersom du skrev att du är 40+.

Vaniljljus går hem
hos tjejerna!

Jag måste säga att den unga kvinnan måste ha gjort ett kap!

Men en kille som både bryr sig om sitt utseende, (jag hänvisar till raderna i ditt brev om vågen, stylingprodukterna, "funderingen på träningskort"? och en lagom dos av självuppskattning...att du är grundsnygg!) men dessutom är en riktig tvättäkta romantiker. Eller åtminstonde låtsas vara det när du vill få en tjej på kroken. Du vet allt hur en slipsten ska dras! God mat, vaniljdoftande ljus, dyrt vin som smakar surt....och av lite smygtittande på porr, de där ensamma dagarna, kanske du har lärt dig ett eller annat förförelseknep....eller inte!

Hur som helst, har tjejen haft tur!

Av ditt brev tycker jag mig märka en viss oro över ålderskillnaden. Det jag dock blir lite förvånad över, är faktumet, att du inte oroar dig över att du kanske inte orkar med henne, utan du är mer orolig att hon en vacker dag, när hon fortfarande har orken, tuttarna på rätt plats, ögonlock som inte skymmer sikten....ännu... och leder som inte knarrar så grannarna klagar, ska tröttna på dig, som du då tror blivit en gammal grinig gubbe, med ett utseende som skrämmer små barn, och som inte kan tillfredställa "din kvinna" varken på de psykologiska eller fysiska planen. Kanske är du rädd att bli sårad? Rädd att bli lämnad igen? Låt mig då ställa ett par frågor till dig. Ta god tid på dig att fundera över svaren, och var ärlig mot dig själv!

1. Den första fråga jag vill ställa är om du tror att hon är förälskad i dig, eller om hon älskar dig? Det kanske är för tidigt att säga, men man brukar känna om det är "äkta", eller inte. Varför jag ställer frågan är om du tror att det finns någon risk med att det är en "fadersfigur" hon söker, och att du får henne att känna sig trygg? Är du i så fall villig att vara den "pappan" för henne. Jag tror att många män gärna tar på sig den rollen, vare sig kvinnan är yngre, eller inte. Det får de att känna sig lite manliga och beskyddande. Men inte alla män vill ha det så. En del vill hellre känna att de är jämnspelta i förhållandet och att ni "tar hand om varandra".

2.Är du förälskad i henne eller älskar du henne? Jag ställer frågan därför att det finns en risk här. Precis som i drömanalysen jag skrev om tidigare, där man drömmer om en person från sin ungdom, just för att man saknar hur man var då, kan det finnas en risk att du är förälskad i ungdomen snarare än i personen.

Du skrev att du kände dig som när du var ung och kär för första gången. Kanske får hon dig att känna dig ung igen! Är det så det skulle vara, tror jag inte det kommer hålla. Men, jag ser väl inget som helst hinder att fortsätta träffas så länge det känns bra för er båda.

3. Du skriver inte om du har barn? Om du har det, från ett tidigare föhållande, kanske jag skulle vara lite mer avvaktande innan jag kastade mig in i något med en så ung kvinna. Och då tänker jag på barnen.

Om det skulle visa sig att ni inte är "den rätte" för varandra, kan det ju vara bra att ha hållit barnen utanför så mycket som möjligt. Samtidigt tror jag, att det kan vara svårt för en så ung tjej, att från ena dagen ha varit ung och bekymmerslös, helt plötsligt bli "styvmamma", med allt vad det innebär.(Då måste du ju låt henne umgås med dina barn, lite grann i alla fall, för att se hur det fungerar i vardagen.)

Men, om du inte har några barn, och verkligen, verkligen, vill ha det, kanske du skulle fråga dig om det möjligen är därför du valt en "ung tjej"? För att hon ska kunna ge dig barn?

Det utesluter så klart inte att ni skulle leva lyckliga i alla era dagar, ändå, men i vår ålder kan det ju ändå vara bra att ha rett ut begreppen, åtminstone lite grann!

Jag har full förståelse för att längtan efter barn kan vara oerhört stark, och minst lika stark för en man, som för en kvinna. Jag tror man gör ett oerhört stort misstag om man önskar sig barn, över allt annat, och inte ser till att skaffa det. Det är någonting man ALDRIG får ångra att man inte gjorde.

Och det finns ju massor av olika sätt att skaffa de små älsklingarna på, men det är ett annat inlägg!

 4. Om du kommer fram till att du älskar henne, och känner att hon älskar dig, då tror jag absolut på förhållandet och ser inte åldern som något hinder alls.

DU blev ju, i så fall, inte kär i hennes kropp, eller hennes unga hy, eller hennes ork och ungdomliga energi. Du älskar ju personen. Det skulle inte, i så fall, spela dig någon som helst roll, hur hon såg ut. (väl man lärt känna varandra. Den först attraktionen är ju nästan bara baserad på utseende, så klart)
Det är ju hennes fina egenskaper du älskar, eller hur? Hennes dåliga sidor är bara charmiga, eller du har i alla fall överseende med de. 

Och om hon älskar dig, är det ju inte för ditt utseende, eller hur? Utan för din person, hur du är, och hur du får henne att känna sig och vara! Det bästa av allt, med detta är, att det finns ingen som helst anledning att tro, att någon av er skulle bli en helt annan person om 20 år. De fina egenskaper du har, kommer finnas kvar om 20 år också! Allt det hon älskar hos dig nu, finns där om 20 år också! Dessutom har de 20 åren sammansvetsat er så mycket att ni inte längre ser den andras utseende, eller funderar över hur mycket virilare den ena eller andra är. Ni är bara varandras bättre hälft! Så älskar du henne,och hon älskar dig, låt då inte ålderskillnaden bli ett bekymmer. Låt bli att fundera över den, eller ens prata om den. Den finns ju där, men den spelar ingen som helst roll!

Kärleken har ingen åldersgräns

Jag har flera, tyvärr nu döda, släktingar som det har varit stor ålderskillnad mellan. Min mormor och morfar skilde det närmare 15 år på, tror jag, och min farmor och farfar ungefär lika mycket. Det var, som jag kunde se det, aldrig några som helst problem. Tyvärr blev det väl så att både mormor och farmor överlevde sin män med nästan ett decennium, men jag är övertygad om, att det vägdes upp mot alla de lyckliga år de fick tillsammans!

Du skriver inte, vilket hedrar dig, att du är orolig för "vad folk ska säga". Hade du sagt något om det, skulle jag ha svarat: Men skit i vad andra tycker. OM de nu tycker någonting. De flesta har fullt upp med sina egna liv!
Lev du ditt liv! Du har själv ansvar för att göra det så bra, och så lyckligt som möjligt. Hur, eller med vem, angår ju ingen annan!

Jag hoppas att du fått nytta av mina tankar och tycken kring din fråga, och att du går dit ditt hjärta säger att åt dig att gå! ALLA förtjänar att vara lyckliga! Speciellt DU!


 intressant Läs även andra bloggares åsikter om nöje, kärlek, relationer, sex, förhållande