Menybar

lördag 27 november 2010

VAR GÅR GRÄNSEN FÖR SNOKANDE I ANDRAS PRIVATA GREJER?

<><><><><><>
<>
<>
Datum:  Torsdagen den 25 november 2010, 23:54:14
Namn:  Var går gränsen???

Hej Lilla Frun,
Vilken trevlig, rolig & underhållande blogg du har. Stort GRATTIS! :-) Jag har en fundering som du kanske kan svara på och klargöra. Var går gränsen för att ”rota” i andras personliga saker när det gäller både vänner, nära och kära i ens egna hem? Vilka skåp och lådor ska anses som privata och är det tillåtet att smygtitta i andras posthög om den ligger framme? Jag har aldrig (förutom i unga år då jag smygläste syrrans dagbok) rotat i någons privata saker. En del tycker att det är helt ok att man ”tittar” i t.ex. sin partners plånbok, mobil eller jobbväska utan att vederbörande vet om detta. För mig är inte detta OK även om jag inget har att dölja. Att inte ”rota” betyder för mig respekt och tillit till varandra.

Snokande gillar INTE
Lilla Frun

Att nära anhöriga går i ens köksskåp är helt ok för mig men när man börjar närma sig sovrum (lådor/garderober) eller badrumsskåp mm då försvinner i mina ögon rätten till ett öppet hem. När jag uppdagar sådana övertramp såras jag djupt :-( och får svårt att lita på personen framöver.
Jag vore verkligen glad om du Lilla Frun vill ge dina synpunkter på vad som är acceptabelt och var gränsen går för partners, släkt och vänner att ”rota” eller som de säger när jag anser att de har gjort ett övertramp; jag skulle bara se om du hade…..
//En som vill ha ett öppet hem





Datum:  
Fredagen den 26 november 2010, 22:29:34
Namn:  Sheila

Hejsan! Kul och annorlunda blogg du har! Läste just en fråga om var gränsen går när det gäller att snoka bland andras grejer. Självklart smyger man inte kring och kollar i andras garderober, skåp och lådor! Jag blir skitsur om nån kollar min mobil, post eller plånbok fast jag INTE har något att dölja. Det är verkligen att gå över gränsen!! Visst är det OK att öppna ett köksskåp för att hämta ett glas eller så, men där går gränsen tycker jag. Jag har en kompis som gärna dyker ner i min rygga för att kolla om jag har något spännande och hon gör
 det fast jag ber henne låta bli. Nu har jag bestämt mig för att ladda en liten råttfälla och stoppa i väskan! Kan tro att hon håller fingrarna i styr efter det, hi hi!! Jag såg ett kul TV program en gång, Dolda kameran tror jag det var. Där hade dom proppat badrumsskåpet fullt med pingisbollar. När en gäst sedan av ren nyfikenhet öppnade skåpet rasade alla bollarna ut. AVSLÖJAD!!! Du som undrar var gränsen går när det gäller att rota igenom andras skåp och lådor, fundera ut något liknande! Lycka till att ta dina nyfikna vänner på bar gärning!  / Sheila
Ja, jag håller med Sheila.
Se till att ta henne/honom på bar gärning!
Jag tycker ABSOLUT! att man begår ett grovt övertramp om man rotar i sina vänners, anhörigas eller partners mobil, post, mail, lådor, väskor, fickor osv osv.
Det är klart lite skillnad om man är ett par, enligt mig.
Bor man i hop är ju lådor, och kanske fickor, och väska OK, men inte mobil, plånbok, post, mail osv.
Men bor man inte i hop, och "bara" är släkt, vän eller anhörig får man inte gå längre än till max köksskåpen. 

Det är TABU att gå i andras grejer.
Det är så jäv....fel och fult så man blir förbannad bara man tänker på det.
Jag har en kompis, som nästan alltid, när hon är här, och har varit på toa kommer ut och säger "- Jag tog lite spray av dig i skåpet, eller tittade i din sminkväska (som alltid är undanstoppad) och lånade lite puder osv"

I bland kan man ju bara få en känsla av att någon, som varit hemma, en vän eller anhörig, att de har snokat runt. Det finns egentligen igenting att ta på, det är bara en känsla man har. Och det är nästan värre. För då kan man ju inte konfrontera personen i fråga.

Man ska INTE behöva oroa sig för att folk ska rota runt. Speciellt inte om man inte själv är hemma. Om man har grannen som ska vattna, mormor som ska vara barnvakt, eller vem sjutton som helst. Jag räknar kallt med att mina privata grejer, är PRIVATA!
Skulle tro att den som "rotat" hemma hos dig, ( med anledning av din upprördhet) antingen är din mamma (har hört att andras mammor kan vara irriterande. Dock INTE min) eller att det var ett ex (det har jag nämligen ettsjälv, som gillar att rota. Men honom lämnar jag inte ensam för en sekund. Skulle inte gå.

OM jag har rätt och det är din föredetta, eller eventuellt en flickvän/pojkvän, har de antagligen gjort det av svartsjuka, och kontrolLbehov. Det brukar nog vara de vanligaste anledningarna till att folk gör sånt här.
Och de anledningarna gör det hela SÅ mycket värre, tycker jag.
Det betyder ju, för det första, att den "snokande" inte litar på dig. Inte respekterar dig, utan vill kontrollera dig! Alla riktigt dåliga anledningar till snokning, och det finns INGA förmildrande omständigheter, what so ever!
Om jag hade varit som du, hade jag satt ner foten. Gärna med elefanttyngd! Sen hade jag gort som Sheila sa, och gillrat en liten fälla.
Hade jag kommit på henne/honom igen, med samma sak, ja då hade jag allvarligt funderat om det var rätt person att fortsätta ha ett umgänge med.
(Är det någon släkting så är det klart att du inte kan säga upp bekantskapen. Men förklara för henne eller honom hur du känner, och var gränsen går. Försöök sedan att inte lämna personen ensam något mer)


Det roligaste hade ju varit om du lade in någonting alldeles "otroligt" i ditt badrumsskåp nästa gång "snokaren" kommer på besök. Ställ en liten väska med handklovar, massageolja, kondomer och ett par supersexiga trosor. (Eller kalsonger om du är en kvinna. Vet inte varför jag har fått för mig att du är en man. Det kanske du inte alls är. Ha ha) Se sedan hur "snokarens" ansiktuttryck ser ut när toabesöket är avklarat. Kommer det någon kommentar? Troligen inte!
En sak är säker. Har en person den här typen av tendenser, då kommer hon eller han, troligen inte sluta bara för att du ber honom/henne att göra det. 
Och flytta ALDRIG ihop med en "snokande person".
Sakta men säkert slutar det troligen med att du får hela ditt liv kontrollerat. Och vem vill leva så?

Min son, som bara är 18 år, hade förra helgen besök av en tjej från Stockholm. Det första hon hade gjort var att börja leta runt i hans mobil för att sedan ängna kvällen åt att bråka om vilka tjejer som skickat sms. Och vilken relation han hade till de. (det var för övrigt tjejkompisar till min grabb) Behöver jag säga att hon satt på första tåg hem morgonen efter?
Lilla Frun kan själv stundtals vara lite svartsjuk (och då menar jag lite så där sunt, lagom svartsjuk. INTE överdrivet på något sätt) men jag har ALDRIG varken tittat i min mans mobiltelefon, hans post, eller hans mail.
Nu ljög jag! EN enda gång har jag läst ett brev som min man fick.
Så här gick det till.
Det var i augusti, för en herrans massa år sedan. Långt innan barnen kom. Min man hade under sommaren varit ute med ett gäng kompisar och seglat. De tillbringade några dagar i Visby, på Gotland.
Någon månad senare, i augusti, dimper det ner ett brev, adresserat till min man, från Vårdcentralen i Visby. Och gissa om jag gick i taket. Jag "fattade" ju direkt att min man varit otrogen och att tjejen i fråga fått någon könssjukdom, där hon på Vårdcentralen varit tvungen att uppge senaste partner.
Jag tryckte kuvertet mot spisfläktslampan, fick en sjuhelsikes nackspärr, men kunde ändå inte läsa vad som stog.
Jag försökte sedan ånga upp limmet på kuvertet, för att kunna öppna utan att min man skulle få veta.
Men det gick inte. En kort stund funderade jag på att ringa min man och ställa honom mot väggen, men tänkte att jag ville ha faktiska bevis innan.
Sen skulle han minsann få! (Jag menar, i tanken var ju väskorna redan packade.)
Efter en stunds jobbande med brevet, skakade händerna så mycket att när jag väl rev upp brevet i panik fick jag läsa 2 gånger vad som egentligen stog i brevet.
Min man var inbjuden på 30-års fest, tillsammans med mig, till en gammal lumparkompis, till min man. Lumparkompisen var läkare, och gjorde sin AT-praktik på Vårdcentralen i Visby.
Min man fattade ingenting när jag ringde honom på jobbet och sa hur mycket jag älskade honom för att han INTE varit otrogen mot mig, på sin kompisresa till Gotland, och han skrattade gott åt mina bestyr med att försöka läsa brevet utan att öppna det.
Men jag kan lova, att han inte hade tyckt att det var ett dugg kul, om jag hade gjort det fler gånger. Eller att han kom på mig med att snoka i hans mobil eller liknande.
Man har rätt till ett privatliv. Det är därför det heter så. Privatliv! Och det ska man kunna förvänta sig att det ska vara. PRIVAT!

intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inga kommentarer:

Dunken.se
http://lillafruns.blogspot.com/