SUNES PAPPA RUDOLF - SLÄNG DIG I VÄGGEN!

Pappa Rudolf i Sunes Jul

Då det i går var farsdag, och jag tyvärr inte kunde träffa pappa just i går, tänkte jag ändå hylla honom med ett litet inlägg om min kära fars alla roliga,och mindre roliga bravader under min uppväxt. Säkert kan detta roa även er läsare. (det har inte alltid roat mig, just vid de olika händelserna, men efter ett tag blir det mesta preskiberat och man kan inte annat än att skratta åt eländet!)

Min uppväxt har varit hur bra som helst,även om jag ibland måste erkänna att det har känts som att befinna mig mitt under inspelningen av Svensson Svensson eller vissa dagar t.o.m ännu värre. Tänk er att min pappa är en kopia av Håkan Bråkan och Sunes, smått förvirrade pappa Rudolf, (spelad av Peter Haber) så förstår ni lite bättre!

Min pappa är världens bästa pappa och morfar! Han gör ALLT för fru, barn och framför allt barnbarn. Han vill alla väl och jobbar stenhårt för att alla ska ha det bra, och med sitt glada humör och bullrande skratt, lyckas han alltid med det. Så missförstå mig inte när jag nu berättar om en del händelser jag minns från min uppväxt.

Till att börja med måste jag säga, att min pappa är en man med pondus och utstrålning. Många skulle nog, speciellt när han var lite yngre, ha kallat honom en mycket attraktiv man. På något, mycket märkligt sätt, lyckas han dölja det faktum att han inte alltid har hundra koll på saker och ting. T.ex. är det ytterst sällan han har två lika dana skor på sig. Om ens samma färg. Strumporna är sällan matchade och åtminstone en liten tå är alltid mörkrädd. Han kommer till viktiga möten i träskor lika ofta som han gräver i trädgården iförd kostym, slips och finskor.
En gång kom han hem efter en hel dag på jobbet, och jag hör direkt att det piper, (ett sånt där jobbigt
pipande,) från innerfickan på hans kavaj. "-Va?! säger pappa! Hör du det också? Jag har hört det hela dan´. Jag trodde det ringde i mitt öra. Tänkte boka tid hos läkaren i morgon." I ett sånt läge är det bara att krama om lilla pappsen, samtidigt som man plockar upp väckarklockan, som han av någon anledning stoppat i fickan i morse. Med larmet på! Det är liksom inte läge att säga något över huvutaget!

Jag minns bl.a. en gång när jag låg och solade ute i trädgården och pappa rensade sin stora damm från alger och annat skräp. Det var en sådan fin sommardag! Solen gassade och det enda som hördes var ett och annat bi som surrade. Ända tills grannen, en bit ner på gatan, kommer inspringande i trädgården och är alldeles upprörd. (hoppas det jag ska berätta nu är preskiberat, efter så här många år, så att inte pappa får skit för det här) Grannen, alldeles röd i ansiktet, flämtar fram: "- Har du sett mina bin, Thomas. Grannen hade biodling det visste vi, och nu var han alldelels förstörd för alla hans bin var bortflugna. Grannen påstod att en annan granne sett ett svart moln, med bin, flyga in i våran trädgård ett par timmar tidigare. Det var frågan om tusentals bin som flugit efter sin drottning och jag kan bara spekulera i att de var värda en hel del pengar. Därav grannens panik.

Där jag låg på solsängen kunde jag se att pappa plötsligt såg en aning nervös ut. Jag reste mig från solsängen och tänkte "- Vad har farsgubben hittat på nu?" Min pappa svarade: "-Bin? Nej, det har jag inga sett. Absolut inte! Men ser jag dina bin ska jag höra av mig till dig.
Tyvärr gav sig inte grannen så lätt, utan bad pappa följa med honom på en biskallgångskedja i kvarteret. Pappa såg allt mer olycklig ut, men sa att han självklart skulle hjälpa till. Och så gick de i väg för att leta.
Döm om min förvåning när jag en stund senare kommer in i garaget och hittar ett gäng med hinkar stående på golvet. Fulla med vatten och döda bin! Pappa hade dränkt grannens hela bisamhälle utan att blinka!
Han berättade senare att han stått vid dammen och gjort rent, när helt plötsligt tusentals getingar svärmade runt huvudet på honom. (det är inte lätt att se skillnad på bin och getingar) Eftersom även min pappa (läs om min ansvarsfulla mamma här) är en mycket handlingskraftig man, hämtade han dammsugaren och dammsög upp alla bin och dränkte de sedan, mycket nöjd med sig själv, i garaget. "Det gick ju för fan inte att vara i trädgården för alla satans getingar" som pappa sa. Grannen vet än i dag inte var alla hans bin tog vägen, den där underbara sommardagen, som sedan länge är för...bi!

Pappa har haft lite otur, och lyckats döda små oskyldiga djur, vid mer än ett tillfälle. När brorsan och jag var små, skulle vi få vårt första akvarium. Vi hade köpt det begagnat av en kille som bodde ett par timmar bort med bil, och min pappa som inte gör någonting halvdant, och hade därför köpt det största akvarium som gick att hitta, på den tiden. 350 liter. Det är jätte mycket vatten kan jag lova! Jag vet! Det sprang nämligen läck ett tag efter att vi hade tagit hem det.På juldagen! Det sa bara plupp mitt under Ivanhoe! 350 liter vatten är sjukt mycket när det rinner från övervåningen genom taket och nerför spiraltrappan, ner på undervåningen. Jag minns att pappa ägnade en hel vår åt att bryta upp golven och lägga nytt!
Men nu var det inte det jag skulle berätta. Det var fiskarna som ingick i priset för akvariet.
Brorsan och jag var superglada att det var så jätte många fina fiskar vi fick! Massor! Fiskarna fick åka där bak i kombin, i hinkar med vatten, så de säkert skulle klara sig. På vägen hem skulle vi stanna för picknick! Pappa kunde, som vanligt, inte nöja sig med vilken rastplats som helst, längs vägen, utan körde, trots mammas ivriga protester, in på en liten grusväg där det stog "föbjuden väg" "Äh" sa pappa. Här gäller allemansrätten och det blir finare längre in,ska ni se." Men vägen övergick från grusväg, till skogsväg, till skog. Och pappa kunde inte vända. Vi guppade över stockar, mossa, stenar....hunden Buster kräktes....mamma var arg...och när vi äntligen stannade, någon timme senare, mitt ute i ingenting....sa pappa  "-Här blir det väl jätte bra, va?" med en sådan där hurtig röst som bara han kan åstakomma när alla andra är knäpptysta! Brorsan och jag hoppade lätt illamående ur bilen för att titta till våra nya, införskaffade vänner, som åkte hink därbak.

Jag kommer inte i håg vad brorsan och jag sa till pappa när vi upptäckte att varenda liten firre låg och flöt i hinkarna, med buken upp, men jag kommer i håg pappas snopna min. Han ville ju så väl. Men, min pappa har, som de flesta män......iskor jag känner, svårt att ta på sig skulden för saker och ting, och för pappa att erkänna att fiskarna dött av en Tsunami orsakad av vårdslös körning, är lika otänkbart som att Mona Sahlin skulle suttit kvar som Partiledare. Pappa skyllde helt enkelt på att vi blivit lurade av säljaren och att varenda fisk dött av vitapricksjukan....på samma gång!

Jag vill minnas att det dröjde någon vecka innan mamma pratade med pappa igen

Ett annat minne som jag, och min mamma, ofta tänker på med skräckblandad förtjusning är den där dagen när pappas ena öga sögs ut ur ögonhålan på honom. Pappa som aldrig kan hålla fingrarna i styr, utan måste greja med något hela tiden, satt en dag vid middagen och pillade bort etiketten på en Tabasco flaska. Han pillade nog på korken en del också, för rätt som det var, skrek han och det lät precis som en brunstig elefant. (hur nu en sån låter) Han hade fått tabasco på fingrarna som han sedan petat in i ena ögat. Vi såg hur rött hans öga blev väldigt fort, och mamma tog snabbt med pappa in i badrummet. Eftersom ögonbadet var slut hämtade mamma ett snappsglas till pappa att skölja ögat med. Pappa satte genast i gång att skölja och för att riktigt få in vattnet, pressade han glaset mot ögat. Men när han skulle ta bort glaset, ser mamma och jag till vår stora förfäran, att han fått någon slags vacuum i glaset och när han drar följer hela ögat med. Pappa fattar inget! Ögat är väl så bedövat efter Tabascon att han inget känner. "Stopp, stopp, skriker mamma" och pappa blir så rädd att han drar ännu lite hårdare. Nu är hela ögat en bra bit från sin ursprungliga plats och mamma känner att hon måste kräkas. Pappa står kvar med ögat i snappsglaset en bra stund och småmuttrar något om att det förbaskade glaset har fastnat, och om vi inte kan hjälpa honom att få loss det. Mamma, som är vit i ansiktet är inte till någon hjälp, och precis som jag känner att nu måste jag rycka in, hörs först ett slags utdraget sugande ljud, följt av ett högt "plopp"! Pappa rycker till och ögat glider tillbaka på sin vanliga plats. "-Fan, vad konstigt" sa pappa."-Det lät ju precis som det kom från mitt öga. Mamma och jag sa aldrig något till pappa om att hans öga varit på rymmen. Det skulle han bara tyckt "såg illa ut"

Min pappa har gjort massor med annorlunda saker genom åren, och om ni vill kan jag gladeligen lägga upp fler små roliga anekdoter här på bloggen. Skriv gärna en kommentar i så fall!
När jag läser igenom vad jag skrivit i inlägget hittills, slås jag av tanken att folk kan uppfatta min pappa som värsta "tokgubben" Men så är INTE fallet! (Åtminstone är han bara en gullig "tokgubbe" inom familjen....)
När jag träffade min man, i oktober, för 12 år sedan, hade jag berättat en del om mina föräldrar. Jag hade bl.a. berättat om min fars yrkesliv. Att han var "kostymnisse" och VD för ett företag. Att han haft många, högre tjänster genom åren, och också flera egna företag! En man att räkna med, helt enkelt!
Min man var därför minst sagt lite nervös när vi en helg i december var på väg för att träffa dem, för första gången. Vi skulle åka till deras "sommarhus" där de tillbringade helgen.
När vi kommer ett par kilometer från huset kommer det en man cyklandes, mitt i vintern, på en tävlingscykel av senaste modell. På sig, har mannen, en stor pälsmössa nerdragen över både ögon och öron, en gammal, för liten, vinterjacka från 70-talet, ett par riktigt snygga kostymbyxor, som han stoppat ner i ett par bruna skinnstövlar. Ni vet såna där med rågummisula och dragkedja på insidan, som mobbade ungar hade för 30 år sedan. Min man gapflabbar, pekar och säger: "-Kolla in den där galningen då! Vilket jävla orginal! Jag tvingades, efter några hundra meter av tyst överläggande med mig själv, erkänna att galningen...det var min pappa! Efter det erkännandet var min man, konstigt nog, inte det minsta nervös att tillbringa helgen med mina föräldrar!
Önskar alla och envar en riktigt fin vecka! /Lilla Frun

Klicka här för att läsa om hur du kan vinna 10.000 kronor på en reklamfilm för Evas underkläder.se

intressant Läs även andra bloggares åsikter om nöje, humor, föräldrar, kul, roligt