70-TALISTERNA KATRIN ZYTOMIERSKA OCH JAG!

Vackra Katrin Zytomierska

En lite,liten, liten kommentar av Katrin Zytomierska i ett inlägg på hennes blogg fick mig att gå igång ordentligt. Inte på Katrin. ALDRIG! Hon är ju störtskön! Nej, snarare blir jag så sur på att kommentaren är nödvändig över huvudtaget.
Hon skrev så här:
"-Gud vilken underbar kväll. Jag älskar att vara ute och träffa gamla vänner och lyssna på musik och få känna mig ung igen. Jag skiter i vad ni tycker. Jag älskar det här. (se hela inlägget på Katrins blogg här )

Jag skulle tro (kan ju förstås ha fel) att Katrin menade att hon skulle vara för gammal för att få känna sig ung. För gammal för att vara uppsminkad, festklädd, full, få lyssna på musik, dansa, träffa gamla vänner.......OCH HON ÄR 7 ÅR YNGRE ÄN MIG!!! (Hur sjutton tror du jag känna mig då?)

Finns det en åldersgräns för när man ska skämmas för att visa sig på krogen? Jag tror att Katrin har rätt. Det finns de som tycker att man borde skämmas om man är över 30, är kvinna, och visar sig ute efter klockan  23.00. Har man dessutom hotpants eller minikjol, lösögonfransar,hår- och nagelförlängning, och jävligt roligt, ja då är du absolut på fel plats. Kommentarer som "-Har inte hon barn?" eller "-Vad ska hon ut och göra? Är inte hon gift?" haglar som giftpilar i luften!

Jag har en känsla av, och jag kan ha fel, som vanligt....att det är avundsjuka, jämngamla, för tidigt kärringaktiga kvinnor som är de värsta "tyckarna". De som har ett riktigt tråkigt liv, och inte har förmågan att själv "poppa" till sig, tycker inte att man ska få vara för ungdomlig när man kommer upp i "våran" ålder.
Om det är yngre tjejer som har åsikter, när man stöter på de på krogens damtoalett, har de i varje fall aldrig
 sagt det till mig. Tvärtom, har det hänt att de med så där utdragen, pipig, falsettröst sagt: "-Men guuuuud, alltså, va´häftigt alltså, att va´så cool när man liksom ä´ såååååå gammal som du, va! Önskar ja´ hade haft en sån morsa, alltså!" Jag brukar stå kvar en stund och fundera på om det var en komplimang, eller inte, men jag brukar bestämma mig för att de bara ville vara snälla.
Yngre killar verkar heller inte ha något emot att en "tant" som jag visar sig på dansgolvet, och det brukar de visa med en förvånansvärt stor fantasirikedom. Det tar jag också som en komplimang! Att man tackar nej till en dans med motiveringen att min man kommer snart, verkar heller inte knäcka dessa killar. De ser lika glada ut i alla fall, och ofta slutar det med att maken och den unga killen står kvar, dunkar varandra i ryggen och snackar fotboll eller hocky eller vad nu killar snackar om. I alla åldrar!

Nu är inte jag ute speciellt ofta på krogen. Ett par gånger per år. Max! Inte för att jag inte vill, utan för att jag har svårt att få med mig någon av mina väninnor. (Det skulle ju se ännu värre ut om jag gick själv. Då skulle jag ju verkligen anses desperat!) När jag får sånt där "utsug" och ringer någon av mina tjejkompisar och frågar och de vill hänga på blir svaret ofta: "- Kan vi inte träffas alla fyra i stället? (med det menar de hon, jag och våra respektive+ barn som konstigt nog aldrig räknas. Bara tas för givet) "- Men kan vi inte gå ut på krogen, bara ett gäng tjejer, fortsätter jag, och redan här vet jag att jag förlorat. "-Jo, det kan vi göra, säger väninnan,och ett hopp tänds, trots allt, i mitt utsvultna danshjärta. Det skulle vi kunna ta till våren, när det blir lite varmare!" och jag inser att hon bara sköt på det för att slippa. I det här läget vågar jag inte ligga på och tjata mer, för då riskerar jag säkert att spekulationer inom bekantskapskretsen drar i gång. "Har de det dåligt i sitt äktenskap, eftersom hon är så desperat på att gå ut" eller "Ja, ha! Nu ska hon säkert ut för att hämnas för att hennes man var på After Work för 2 månader sen"
(ALLA mina väninnor är inte så här tråkiga, det finns så klart en och annan som känner som jag, men i vilket fall ÄLSKAR JAG DE ALLA! Ingen nämnd -ingen glömd!)

Jag undrar varför de inte har samma behov som jag. (och ev. Katrin Zytomierska) Är det så fel att fortfarande (när man fyllt 40) tycka att det är roligt att klä upp mig, sitta på förfest med ett gäng tjejer, med tjejsnack som blir högre och högre och tjattrigare och tjattrigare desto mer man hällt i sig, att i klump trängas framför spegeln och bättra på sminket (som var lagom redan för 3-4 påbättringar sedan) och att stå i hallen och tjafsa om vem som ska åka i första taxin och vem som ska vänta på nästa taxi, tillsammans med hon,som alltid får lite för mycket att dricka. Sedan är jag den första att erkänna att jag oftast har roligast på förfesten, och redan runt 12-tiden, på kvällen, börjar längta efter min man, och på ett eller annat sätt tar mig hem, ensam, för att hinna tillbringa några mysiga timmar med honom innan ruset lagt sig. (Min man är sådär vansinnigt gullig och sitter alltid uppe och väntar, på mig, när jag varit ute. Kanske för att han tycker att jag blir lite extra frigjord när jag har lite innan för västen...)

Jag tycker inte det är fel. Det finns väl ingen åldersgräns på att ha roligt. Ingen lag som säger att när man fyllt 35 får man inte komma in på vanliga krogen utan måste gå på något ställe där det spelas dansbandsmusik och varannan damernas är en regel snarare än ett undantag.
Är det inte t.o.m lite "inne" att vara kvinna i sina bästa år. 40 är det nya 20!!!


Jag älskar Sex in The City tjejerna!



MILF är det nya inneordet (För er som inte vet, betyder det Mother I Like to Fuck. Sorry mamma, bara en förklaring till ett ords betydelse, och inget ord jag skriver för att det är kul. Jag veeeet att du ogillar när jag skriver fula ord på bloggen) Laila Bagge, Katrin Zytomierska m.fl är tjejer som jag antar är MILF´s och det ska erkännas att även Lilla Frun har fått en och annan kommentar av det slaget även om jag har mycket svårt att ta det som en komplimang. (och heller inte fattar varför???)

Även inom media är "mogna" kvinnor i ropet. Kvinnor runt 30-50 år. Vackra och sexiga, är hur "inne" som helst! Titta bara på alla tv-serier och dokusåpa program. Desperate Housewives, Sex in The City, Hollywoodfruar, Skånefruar, Dr Åsa, Cougar Town och Gilmore Girls är bara några tittarsucceér där medelålders kvinnor har huvudrollen.

Är det svårt att bli accepterad när man inte växt ifrån vare sig högklackat och kortkort, och, herregud! är över 35, i Sverige? Skulle det vara lättare om man bodde i exempelvis USA? Ja, jag tror det. I ett varmt land som t.ex.....Thailand är det nog enklast. Då kan man alltid skylla på värmen om man har för lite kläder på sig. Det är, i och för sig, lite svårare att förklara vad man gör på krogen klockan 3 på morgonen.

 I vilket fall som helst tror jag svenskar är extremt fördomsfulla och älskar att ha åsikter om vår "nästa"  Du skall älska din nästa, som du älskar dig själv, heter det ju. Men svenska kvinnor har lagt till en liten klausul. Du ska älska din nästa som du älskar dig själv....men du behöver inte, om din nästa ser yngre ut än du själv, klär sig ungdomligare än du själv, lämnar barnen hemma för att ha en kul utekväll, gillar att partaja annat än på nyårsafton och då tillsammans med man och barn.
På tal om det....när jag var liten, då gick mamma och pappa ofta på fest. Jag tyckte om att stå bredvid när mamma och pappa gjorde sig i ordning, och titta på när mamma sminkade sig och rullade upp håret på stora spolar. Älskade lukten av mammas "festparfym". Det var spännande när barnvakten kom, och man visste att mamma och pappa skulle komma in och pussa på en när de kom hem. Om mamma och pappa hade fest hemma, fick brorsan och jag äta innan gästerna kom, och sedan hålla oss på brorsans rum och se en film på, för dagen inhyrda, movieboxen. Mamma och pappa kom upp och sa godnatt, och sedan älskade jag att ligga och lyssna på festens röster och skratt när jag somnade.
Men i dag händer nästan inte det. I alla fall inte i vår bekantskapskrets. (Någon enstaka gång på bröllop eller någon 40-års fest kanske, men det är inte ofta) Alltså att man har fester utan barn. Alltid ska barnen vara med överallt. Missförstå mig inte. Jag älskar mina barn. Men ibland är det skönt att komma ut och bara vara kvinna. Inte mamma!
Min man och jag har försökt vid ett par tillfällen att bjuda hem folk, på fest, utan barn, men vi har fått uppfattningen av att det inte alltid är så uppskattat av alla. Och skulle man (otänkbart) bjuda hem folk och säga till att det är UTAN barn och sedan ha sina egna hemma, då skulle man snabbt vara utfryst ur kompisgänget. Gå direkt till fängelse utan att passera GÅ!

Tycker ni jag låter bitter? Det är jag långt i från. Bara konstaterande, och sjukt rädd för att bli för gammal...för allt kul! Jag vill inte! Jag vill vara lika ung i ålder, som jag är i mitt sinne. Jag vill åtminstone bli accepterad för att jag inte vill leva som pensionärer, när livet knappt har börjat!
Så, ni som tycker och tänker saker om oss som är stolta över att vara 40, men vill leva som vi var 20, (ibland....det är inte alltid vi orkar ....) tänk då på att ni också kommer bli 40, en dag. Och har ni redan passerat detta magiska datum...ja då är jag ledsen för er skull. Att ni helt tappat livsgnistan!
FÖR DET HAR INTE JAG! OCH INTE KATRIN ZYTOMIERSKA HELLER!

intressant  Läs även andra bloggares åsikter om nöje, kändisar, katrin zytomierska,