UNG OCH BORTSKÄMD...NEJ, UNG OCH IDIOTFÖRKLARAD!

Alla barn älskar att hjälpa till

Dagens idétorka resulterade i att jag tittade på premiäravsnittet av Ung och Bortskämd på Svt Play

Jag har läst en del artiklar om programmet och förstått att det blivit en hel del debatt om de stackars ungdomar och föräldrar som medverkar.

Ja, jag säger stackars barn. Och stackars föräldrar som inte begriper att de förstör och trycker ner sina barn? För mig handlar det på inget sätt om att skämma bort. Snarare idiotförklara!
Hur kan föräldrar tro såååå lite om sina barn? Det måste vara resultatet av att de tror såååå lite om sig själva!

Kan man älska barnen
på "fel" sätt?

Att göra ALLT för sin vuxna barn, inte låta eller be de hjälpa till, ens med de enklaste vardagsbestyren i hemmet är väl samma sak som att säga, till sitt eget barn, att "du är för dum för att klara det här!" och "Bry inte din lilla hjärna med vuxensaker, det klarar du ändå inte!"

Här handlar det ju på inget sätt om att vara snäll och skämma bort! Eller hur?
Den dagen, och den kommer tro mig, dessa ungdomar ska ut i arbetslivet kommer de, i bästa fall bli utskrattade. I värsta fall kommer de inte längre än till intervju. Hur kommer det att få de att må. Har mamma och pappa funderat på det?

Om de skulle ha turen, att faktiskt få ett arbete i framtiden, kanske de ställs bredvid andra ungdomar som klarar och kan utföra det här arbetet på ett självklart sätt. Som har fått den "pepping" och uppmuntran som borde vara en självklarhet för alla barn att få! När de här unga människorna, i programmet, ser hur andra jämnåriga klarar uppgifter så mycket bättre än de själva, kommer deras
 självförtroendeatt rasa ännu mer, de kommer må dåligt och känna sig värdelösa. Och vem tror ni de kommer klandra för att de ingenting kan? Kanske förstår de att det är mammas och pappas fel, men troligen kommer de bara känna sig odugliga och värdelösa och klandra sig själva för att de inte klarar någonting.

ALLA älskar att vara duktiga. ALLA älskar att få beröm.
Mina barn, har fått hjälpa till sedan de kunde gå. Inte för att jag är en sträng mamma som kräver det orimliga av mina barn, utan för att stärka deras sjävförtroende. Att de klarar saker, får beröm och det växer de av.
Mina barn älskar t.ex. gå runt i huset med en sprayflaska och en trasa och torka av bord, speglar, väggar, dörrar, ja allt de når upp till. Det kanske inte alltid blir så bra, och jag får gå efter med en trasa och torka upp när de inte ser. Men ni ska veta hur glada de är när man ger de beröm för hur fint de gjort. Deras ögon glittrar och de är såååå stolta!
Men vissa saker har de såklart fått göra som de kanske inte får beröm för varje dag. T.ex. får de varje morgon bädda sina sängar. Min 8 åring fixar det perfekt, och min lilla tjej som är 5 klarar det mesta själv men ibland får man rycka in och hjälpa till lite grann. De får städa sina rum, plocka undan efter sig och de bär alltid bort sin tallrik, bestick och glas efter maten och stoppar ner det i diskmaskinen. Dessa självklara dagsgöromål funderar varken de eller jag på, det är bara något man gör. Men häromdagen hade de några kompisar hemme. Efter middagen var kompisarna på väg från bordet utan att vare sig ha tackat, eller tagit undan efter sig. Då sa min lilla tjej: "Men hallå! Ska ni inte ta undan efter er. Har ni aldrig fått lära er det? Stackars er!" Det häpnadsväckande i det hela var kanske inte min dotters reaktion och kommentar,utan en av barnens som var här och lekte. Han svarade: "Nej, vi får aldrig hjälpa till hemma. Mamma tror nog inte att vi kan!" Sedan ställde han inte bara ner sin egen disk i maskinen, utan ville även hjälpa till att diska kastruller och stekpannor osv. Vilket han såklart fick, och gissa vad det första var han berättade för sin mamma när hon kom. Han var så stolt över sig själv!

Det bästa mina barn vet är att leka "Sysslor" Ja, de kallar det faktiskt så. Då kommer de och frågar om jag har några sysslor till de i dag. Och ibland har jag det, och ibland inte. Det kan vara allt i från att hjälpa mig att dammsuga, till att räffsa upp lite löv, till att skotta lite snö. Kanske får de en femma för sina sysslor. Det är inte grejen att JAG behöver hjälpen. För ibland kan det faktiskt vara till mer besvär än nytta, det vet alla som har barn... Men det är för att de så gärna vill! De vill vara hjälpsamma, duktiga, få beröm och vara till lags.

Att det fungerar måste jag nog säga att min 18-åring är ett levande bevis på. Han har fått hjälpa till hemma, precis som sina småsyskon, och "Sysslorna" (och betalningen) har ökats på efter hand han blivit äldre. När han nu i våras flyttade hemifrån var jag ALDRIG orolig. Jag visste att han skulle klara sig. Jag visste att han skulle klara att hålla det rent och snyggt i sin lägenhet, jag visste att han kunde tvätta och stryka, att han kan handla både ekonomisk och hälsosam mat, att han kan tillaga den så att det smakar gott, och att han kan ta hand om sig själv på ett bra sätt. Men vet ni...det viktigaste var ju inte att JAG visste det...det viktigaste var ju att HAN visste det!

Att flytta hemifrån är både ansvar och frihet!
Läs senaste nyheterna på Aftonbladet om Ung och Bortskämd här
intressant 

Läs även andra bloggares åsikter om nöje, tv, ung och bortskämd, allmänt