Med över en halv miljon tittare och mer än 3.000 kommentarer, har den arga flickvännen Fransesca sannerligen satt sin prick på kartan.
Fransesca blir skogstokig när hon är sen till ett flyg till London, och inte, enligt henne själv, har några kläder att ta med sig på resan.
Titta på klippet här:
Jag måste säga att på något sjukt sätt är lite avundsjuk på den här Fransesca. (och då menar jag inte bara för den gulliga pojkvännen)
Jag önskar att jag, någon enda gång i livet, vågade bli så arg och bete mig på det sättet. Det är ju inte det att jag aldrig blir arg, men jag blir liksom så sansat arg.
Inom mig är jag precis lika arg som tjejen på klippet, men det kommer liksom inte ut. Jag vill ibland, men jag kan inte.
Anledningen till tjejens raseriutbrott kan jag mycket väl förstå. Hur frustrerad har man inte själv blivit många, många, många gånger när man inte haft något att ta på sig? Speciellt om man är stressad. Och det blir bara värre när någon, då troligen maken, försöker hjälpa till genom att komma med värdelösa förslag.
( Men ändå väldigt snällt att de försöker)
Något som är lite tabubelagt att prata om för de flesta mammor, är att jag ibland kan bli arg på mina barn. (Jag skulle tro att det finns fler föräldrar som känner igen sig här)
Jag tappar liksom bara tålamodet. Ofta är det när jag är stressad, trött och irriterad redan innan, och barnen sätter mina utanpånerver på prov.
Då kan det ibland brista, och mitt annars så lugna och sansade tålamod är som bortblåst.Helt plötsligt befinner jag mig på en 4-årings nivå, och min annars så lugna och förståndiga tonläge befinner sig hastigt och lustigt flera decibell högre. Barnen brukar i det här läget bar titta på mig. INTE med skräck i blicken, utan snarare medlidande. "Stackars mamma. Nu fick hon en knäpp igen"
Jag bli så otroligt opedagogisk och direkt pinsam, vid de här tillfällena (när jag lugnat mig kan jag smygöppna ytterdörren för att se så inte grannarna står utanför och tjuvlyssnar)
Jag säger konstiga och dumma saker, som jag ångrar något grymt efteråt.
Det händer att jag smäller handflatan i bordet (vilket gör jäv.... ont, men inte skrämmer barnen något nämvärt) och vid ett tillfälle hände det att jag kastat en sak. (Det var min nyköpta MYCKET fina och dyra anteckningsbok som var full med anteckningar. Att den gick i två delar var nog någon högre makt som såg till)
Det är inte ofta jag tappar tålamodet med mina barn, men det är lika pinsamt varje gång. Jag borde ju vid det här laget veta att det inte för någon nytta med sig, what so ever! Det enda positiva med det är att jag i veckor efter är världens snällaste mamma!
Mitt "utbrott" brukar gå över lika snabbt som det kom, men är ändå lika utmattande. Jag är helt slut efteråt!
Det konstigaste är att jag, som aldrig annars kan få några utbrott, hur gärna jag än vill, kan bli så arg på mina barn som jag älskar mest på denna jord! (nu låter det som jag blir vansinnig och tappar konceptet fullständigt och så är det ju såklart inte. Men jag skriker, (i alla fall enligt mina mått mätt) jag blir opedagogisk i mina krav till barnen, och framför allt upprepar jag mig. (Häromdagen, när det faktiskt var en sån här dag, sa min 8 åriga son när jag för sjuttioelfte gången upprepat till honom " Det var väldigt dumt av díg, det du gjorde mot din lillasyster..." Då svarade han bara, helt lugn "Men mamma, jag hörde dig första gången, och jag har ju lovat. Mår du inte bra, eller?" Då kommer man liksom av sig!
Andra människor, som jag inte har någon relation till, kan irritera mig något fruktansvärt. Ändå står jag där och ler och behåller mina elaka kommentarer inom mig.
Och det är väl just det som är själva grejen.
Man vågar bara bråka med de som vi älskar, och VET till 100% att de älskar oss tillbaka lika mycket. Man är trygg i relationen och VET att ett litet "utbrott" inte kan få den andra att sluta älska en.
 |
| Det sägs vara bra för ett förhållande att våga visa ilska! |
4 kommentarer:
Hej =] så glad jag blir att du kunde svara på mina frågor i bloggen nu är jag halvvägs med läxan,tack.Skall göra en länkning till din blogg men de bllir om 2-4 dagar har fullt upp med praktiken så ursäkta.Har ett par frågor till som jag vill så gärna veta :
1.Vilka program som kan ta emot filerna doc & docx-format (har hört microsoft word 03 eller 07)
2.Min läxa handlar om ett företag jag ska starta de är om släktforskning och alla i världen skall ha hört om min företag kortsagt mina kunder är från hela världen ej bara sverige så jag undrar vad de skulle kosta om jag gjorde en annons på blocket om mitt företag. ?
Tack tack så mycket för de svaren du gav mig iallafall :]]
Hej vännen,
kommer du någon vart med din uppgift?
1. Word 2003 tar emot doc. dokument och Word 2007 tar emot både doc + docx dokument.
2. Har läraren sagt att ni måste göra annonsen via Blocket? Det tycker jag i så fall är jätte konstigt. Blocket är absolut inget ställe att göra reklam för ditt företag. För det första vänder sig blocket ENBART till svenska kunder. Och dessutom är det bara begagnade saker man säljer där.
Om jag skulle starta ditt företag skulle jag välja att först annonsera väldigt lokalt. Du kommer, med ett nystartat företag inte ha ekonomi att annonsera i några större tidningar till en början eftersom sådana annonser kostar jätte mycket.
I början skulle jag annonsera i lokaltidningen. Och dela ut flyers i brevlådor, precis som du var inne på. Sedan när företaget går lite bättre och du börjar få lite intäkter skulle jag kanske vända mig till en lokal radiostation, eller en större dagstidning.
Under tiden kan du själv vända dig till större företag och be att få sätta upp annonser hos de. Eller sätta upp annonser och flyers på tex ICA affären, buss och tågstationer osv.
Sedan,som sagt när företaget går lite bättre kanske du kan göra lite reklam i radio eller lokal tv.
Jag tror inte, med din affärsidé att du kan räkna, eller ens fundera på att företaget kommer bli känt över hela världen. Det blir lite orimligt och din lärare kommer inte tycka att det är trovärdigt.
Försök hellre att säga att ditt första mål är att få kunder i din hemkommun och kanske några av grannkommunerna under första året. Under år 2 hoppas du på att nå ut till hela ditt län. Och år 3-5 kanske hela, eller delar av Sverige.
Det är inte bra att ha FÖR stora mål. Då är risken att det blir bla ha av alltihop!
Hoppas du förstår vad jag menar.
Lycka till nu!
Hör av dig om du har mer frågor!
Mvh Lilla Frun
Hej tack för dina smarta svar igen :] kan inte tacka dig nog.
Har bara en fråga
kan man göra så här även om företaget är enskild firma typ? fast tror jag ska ha några anställda..
Just för att det ÄR en enskild firma är detta sättet att göra det på. Du kan inte skriva i ditt arbete att du räknar med att ha några anställda, åtminstone första året, men att du på sikt, efter hand som kunderna blir fler och företaget etablerar sig på marknaden, planerar att anställa 1-2 personer som kommer jobba med bl.a undersökningar och att ta fram fakta.
Om jag vore som du skulle jag ta med i ditt arbete att du planerar att söka startaeget bidrag. Det är ett bidrag som staten delar ut till människor som vill starta eget. Om "Nyföretagarcentrum" tror på din affärsidé kommer de stötta dig med t.ex. din lön under första året.
Ett tips: Ta reda på numret till Nyföretagarcentrum i din kommun. Ring dit och förklara att du har en uppsats i skolan, och ungefär vad ett företag som "ditt" skulle kunna få i startaeget bidrag. Så tar du upp det som en säker inkomst i ditt arbete. Det ser proffsigt ut, eller hur!?
Lycka till /Lilla Frun
Skicka en kommentar