Kan en traumatisk upplevelse före 2-års ålder skapa allvarliga psykiska men?

Datum:	Tisdagen den 12 oktober 2010, 21:36:08
Namn:	Grubblaren

Hej,
Jag satt i dag i bilen och funderade över fobier och traumatiska händelser. Min fråga är ungefär hur gammal måste man vara för att kunna i det undermedvetna registrera en hemsk upplevelse som renderar i t.ex. en fobi. En tvååring som låses in i en garderob får han klaustrofobitendenser som vuxen eller är det för ung ålder för att registrera och komma ihåg efter ett antal månader? Hoppas att du förstår min fråga.

Förövrigt en jätte trevlig blogg

Hejsan Grubblaren!
Jag tycker din fråga är jätte intressant och jag har försökt hitta så mycket information som möjligt. Dock är det mesta skrivet på sk. fackspråk, och ett ganska stort ämne att sätta sig in i. Det jag har fått, genom att skrapa lite på ytan, är att traumatiska händelser hos barn, som t.ex. övergrepp, katastrofer, dödsfall, eller som du beskriver att en liten 2-åring som låses in i en garderob, ofta ger men för livet.

Jag läste att den påverkan hos små barn som utsätt för trauman, blir värre om övergreppet utförs av de närmaste i familjen. Förvirringen mellan utsida och insida, mellan förövare och offer blir total eftersom barnets hjärna ännu inte utvecklats. Trauman kan se mycket olika ut och också upplevas på olika sätt.

Vissa forskare hävdar att ju oftare barnet utsätts för trauma eller vanvård desto större är risken att stressreaktionerna blir permanenta.

De flesta forskare är ense om att man minns (och då menar jag inte minns som i komma i håg, utan minnas i den avsikten att det har satt spår och man så att säga har fått men av traumat) t.o.m före 1 års ålder. En del forskare påstår att barnet minns från ett par månaders ålder.

Jag tror att detta är sant. Min lilla dotter var bara drygt ett havår gammal när hon fick en liten tumör på läppen. På Tumörkliniken på ett stort Sjukhus i Södra Sverige ( vi fick resa långt), lindade de in min lilla tjej i en tvångsdräkt, för att hon inte skulle kunna röra sig, och tog sedan bort tumören. UTAN BEDÖVNING!! Min lilla tjej skrek så mitt hjärta höll på att brista. Jag blev så in i h.... förbannad att jag faktiskt bokstavligen slet tag i läkarens arm. ( Denna kvinnliga läkare är gift med den läkare som för ett par år sedan blev dömd för våldtäkt på sina patienter. Men det visste vi ju inte då. Men tydligen fanns sadistiska anlag hos båda makarna) 

Denna kvinnliga läkare påstod att vår dotter inte skulle få några men av denna avskyvärda behandling, och sa att "hon glömmer snart".
Men faktum är: att vår dotter, fortfarande nu när hon är snart 6 år är paniskt rädd för läkare, sköterskor, tandläkare, ja alla i vita rockar. Detta kan jag bara förklara med att, djupt inom henne finns "ett minne" och en skräck som sitter kvar sedan denna, för henne, traumatiska upplevelse.

Så mitt svar på din fråga är att jag är övertygad om att en två-åring kan få men för livet av att ha blivit inlåst. Men, i den bemärkelsen att barnet kanske är extremt mörkrädd, har klaustrofobiska anlag, kanske är paniskt rädd för att bli lämnad ensam, har svårt för små och trånga utrymmen osv. Men däremot tror jag inte att en enda enstaka händelse förändrar ett barns hela personlighet. Det behövs nog flera, upprepade traumatiska händelser för att ett barn ska få allvarliga psykiska men när de växer upp.

Hoppas du känner att du fått svar på din fråga. Hör annars av dig igen så ska jag se vad jag kan hitta./

Mvh Lilla Frun